EUF-fördragets regler om att godkänna statsstöd
I fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) finns särskilda bestämmelser om statsstöd. De reglerar bland annat vilka stöd som ska eller får godkännas av kommissionen.
Innehåll på denna sida
De aktuella artiklarna i EUF-föredraget
Godkännande från kommissionen
Det är bara Europeiska kommissionen (kommissionen) som får godkänna statsstöd. Ett godkännande från kommissionen utgörs av ett beslut som förklarar att stödet är förenligt med EUF-fördraget. Kommissionens möjligheter och skyldigheter att godkänna statsstöd anges i huvudsak i artikel 107.2 och 107.3 EUF-fördraget. De flesta stöd godkänner kommissionen med hänvisning till artikel 107.3 c EUF-fördraget.
Kommissionen ska godkänna:
- Stöd av social karaktär som ges till enskilda konsumenter så länge som stödet inte diskriminerar med avseende på varornas ursprung.
- Stöd som är ägnat att avhjälpa skador som orsakas av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser.
- Stöd som ges i vissa områden i Tyskland i den utsträckning stödet är nödvändigt för att uppväga de ekonomiska nackdelar som uppkommit genom delning av Tyskland.
Kommissionen får godkänna:
- Stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i regioner där levnadsstandarden är onormalt låg eller där det råder allvarlig brist på sysselsättning och i de regioner som avses i artikel 349 i EUF-fördraget [de yttersta randområdena, bland andra Kanarieöarna, Madeira, Guadeloupe] med hänsyn till deras strukturella, ekonomiska och sociala situation.
- Stöd för att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse eller för att avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi.
- Stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.
- Stöd för att främja kultur och bevara kulturarvet, om sådant stöd inte påverkar handelsvillkoren och konkurrensen inom unionen i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.
- Annat stöd i enlighet med vad rådet på förslag från kommissionen kan komma att bestämma genom beslut.
Stöd till tjänster av allmänt ekonomiskt intresse
Medlemsstaterna tillhandahåller olika typer av tjänster av allmänt intresse. Om en tjänst får definieras som en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse är möjligheterna att få ge statsstöd större än för annan ekonomisk verksamhet.
Det finns ingen rättslig definition av vad en tjänst av allmänt intresse är. Däremot finns det domar från EU-domstolen och tribunalen som beskriver tjänster som inte är allmännyttiga tjänster respektive domar som beskriver tjänster som är allmännyttiga. I grunden handlar det om att marknaden inte, på rimliga villkor, ska kunna tillgodose det behov som betraktas som ett allmänt intresse.
Skyldigheten att tillhandahålla tjänsten och finansieringen av kostnaderna för detta ska garantera en tjänst som skiljer sig från det marknaden skulle erbjuda utan ett offentligt ingripande.
EU-rätten får inte hindra medlemsstaterna från att tillhandahålla allmännyttiga tjänster. Varje medlemsstat definierar själv vad som är en allmännyttig tjänst och därför varierar de mellan medlemsstaterna. Den nationella rätten reglerar vilka möjligheter ansvariga myndigheter har att definiera en allmännyttig tjänst.
Ansvariga myndigheter i respektive medlemsstat (på statlig, regional eller lokal nivå) kan styra villkoren för hur allmännyttiga tjänster ska tillhandahållas genom reglering eller överenskommelser. Statsstödsreglerna måste dock följas i de fall de är tillämpliga.
Begreppet tjänst av allmänt intresse omfattar både ekonomisk verksamhet (verksamheter som uppfyller företagskriteriet i artikel 107.1 i EUF-fördraget) och icke-ekonomisk verksamhet.
Tjänster av allmänt ekonomiskt intresse beskrivs av kommissionen som ekonomisk verksamhet som är till övergripande allmän nytta och som marknaden inte skulle tillhandahålla utan offentligt ingripande (eller endast tillhandahålla på andra villkor som påverkar kvalitet, säkerhet, överkomlighet, likabehandling och allmän tillgång till tjänsterna).
Den som anförtrotts att tillhandahålla en allmännyttig tjänst ska, enligt kommissionen, vara skyldig att tillhandahålla en tjänst med ett visst allmännyttigt innehåll. Skyldigheten ska vara utformad så att det går att säkerställa att leverantören tillhandahåller tjänsten. Skyldigheten kan ha formen av ett avtalsbundet uppdrag eller av en reglering i en författning eller i ett myndighetsbeslut. Formen är inte avgörande för bedömningen.
Icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse omfattas inte av någon särskild EU-lagstiftning och ingår inte i fördragets regelverk för den inre marknaden eller i konkurrensreglerna. Vissa aspekter av hur dessa tjänster organiseras kan dock omfattas av andra fördragsregler, till exempel av principen om icke-diskriminering.
Bestämmelser om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse finns i artikel 106 i EUF-fördraget. Det finns även bestämmelser i
- artikel 14 i EUF-fördraget
- protokoll nr 26 till EUF-fördraget
- artikel 36 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
Vad innebär artikel 106.2 och 106.3?
Artikel 106.2 i EUF-fördraget innebär att medlemsstaterna får säkerställa tjänster av allmänt ekonomiskt intresse med hjälp av statsstöd. Kommissionens behörighet att avgöra vad som är ett allmänt intresse i en viss medlemsstat är begränsad till att kontrollera om medlemsstatens bedömning är uppenbart felaktig.
Om tjänsten skulle ha erbjudits till motsvarande villkor på marknaden även utan ett offentligt ingripande, kan det vara fråga om en uppenbart felaktig bedömning. Statsstöd till företag som utför sådana tjänster får dock inte påverka handeln inom EU i en omfattning som strider mot unionens intressen.
Med stöd av bestämmelsen och de regler kommissionen har beslutat om enligt artikel 106.3 i EUF-fördraget finns dock en möjlighet till undantag från förbudet mot statligt stöd om stödet kompenserar stödmottagaren för kostnader som uppstår på grund av skyldigheten att utföra en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse.
Artikel 106.2 i EUF-fördraget
Företag som anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse eller som har karaktären av fiskala monopol ska vara underkastade reglerna i fördragen, särskilt konkurrensreglerna, i den mån tillämpningen av dessa regler inte rättsligt eller i praktiken hindrar att de särskilda uppgifter som tilldelats dem fullgörs. Utvecklingen av handeln får inte påverkas i en omfattning som strider mot unionens intresse.
Artikel 106.3 i EUF-fördraget
Kommissionen ska säkerställa att bestämmelserna i denna artikel tillämpas och, när det är nödvändigt, utfärda lämpliga direktiv eller beslut vad avser medlemsstaterna.
Vad innebär artikel 14?
Artikel 14 i EUF-fördraget innebär en möjlighet för EU att besluta om enhetliga regler i EU för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Artikeln har ännu inte tillämpats.
Harmonisering av regler för allmännyttig flyg- och kollektivtrafik
Med stöd av EUF-fördragets bestämmelser på det transportpolitiska området (artikel 93 i EUF-fördraget) har reglerna för finansiering av allmännyttiga tjänster i form av trafikplikt för kollektivtrafik och flygtrafik harmoniserats genom förordningar som beslutats på EU-nivå. Dessa förordningar leder till att svenska myndigheter och beslutande församlingar inte kan besluta om allmännyttiga tjänster i form av upphandlad flyg- respektive kollektivtrafik utan att följa förordningarna.
Nya och befintliga statsstöd
Förbudet mot att lämna statsstöd gäller bara nya stöd (artikel 108 EUF-fördraget). Alla stöd som inte är befintliga stöd är nya stöd (artikel 1 c i förordning 2015/1589, procedurförordningen).
Ett befintligt stöd definieras i artikel 1 b procedurförordningen enligt följande:
- Allt stöd som fanns innan EUF-fördraget trädde i kraft i de olika medlemsstaterna, det vill säga stödordningar och individuellt stöd som infördes före och som fortfarande tillämpas efter att EUF-fördraget trädde i kraft i de berörda medlemsstaterna (för Sveriges del trädde EUF-fördraget i kraft den 1 januari 1995).
- Godkänt stöd, det vill säga stödordningar och individuella stöd som har godkänts av kommissionen eller av rådet.
- Stöd som anses ha godkänts eftersom kommissionen inte har fattat ett beslut inom två månader från att stödet anmälts. (I ett sådant fall ska medlemsstaten anmäla att den genomför stödet och kommissionen har då ytterligare 15 arbetsdagar på sig att fatta ett beslut om det anmälda stödet. Bestämmelsen tillämpas i princip aldrig).
- Stöd blir befintligt stöd efter tio år enligt de förutsättningar som anges i artikel 17 i procedurförordningen (Artikeln styr preskriptionsregler för vad som är olagligt stöd. Preskriptionsregler är regler som förklarar hur länge ett stöd som strider mot statsstödsreglerna är olagligt. Enligt bestämmelsen blir ett utbetalt olagligt stöd ett tillåtet stöd, så kallat befintligt stöd, efter tio år.)
- Stöd som det kan fastställas att det inte utgjorde något stöd när det infördes men senare blev ett stöd på grund av att den inre marknaden har utvecklats, utan att medlemsstaten har genomfört någon ändring. När vissa åtgärder blir stöd efter att en verksamhet har konkurrensutsatts (liberaliserats) genom unionslagstiftningen, ska sådana åtgärder inte betraktas som ett befintligt stöd efter det datum som har fastställts för liberaliseringen.
Vad som gäller vid ändringar av stödåtgärder följer av artikel 1 c i procedurförordningen:
- Villkorsändringar som skulle ha kunnat påverka kommissionens beslut om statsstödsgodkännande är ett nytt stöd.
- Ändringar av rent formell eller administrativ art är inte ett nytt stöd. Om förändringarna kan skiljas från det befintliga stödet är det bara förändringen som är ett nytt stöd.
- En förlängning av ett stöd är alltid ett nytt stöd.
- En budgetökning som är maximalt 20 procent betraktas inte som ett nytt stöd.
- Även mer begränsande villkor för stödgivning, sänkt stödnivå eller en sänkning av de stödberättigande kostnaderna är ändringar som medför att det är fråga om ett nytt stöd (även om det i dessa fall är möjligt att göra en förenklad form av statsstödsanmälan) se artikel 4 punkten 1 i kommissionens förordning 794 /2004).