Om regler för upphandling

När upphandlande myndigheter och enheter (upphandlande organisationer) inom offentlig sektor gör inköp måste de följa vissa bestämmelser för att på bästa sätt ta tillvara konkurrensen på marknaden och hushålla med skattemedlen. Detta framgår av reglerna för offentlig upphandling.

Offentlig upphandling finns till för att ta tillvara på en rad samhällsintressen:

• främja kostnadseffektivt användande av skattemedel
• främja fri rörlighet inom EU
• undanröja ageranden som begränsar konkurrens
• underlätta för företag att göra affärer med offentlig sektor
• se till att det företag som säljer de efterfrågade varorna, tjänsterna eller entreprenaderna till de mest förmånliga villkoren vinner.

Reglerna om offentlig upphandling bidrar även till att motverka korruption, bland annat genom att det ställs krav på transparens och insyn i upphandlingsprocessen.

Offentlig upphandling används även som ett styrmedel för att uppnå samhälleliga mål avseende till exempel hållbarhet och innovation.

Upphandlingslagarna är en typ av förfarandelagstiftning. Det innebär att reglerna anger hur de upphandlande organisationernas inköp ska gå till men de reglerar inte vad som ska köpas in.

Reglerna bygger på olika EU-direktiv och är till stor del likadana inom hela EU. Det finns även nationella regler som gäller för upphandlingar under särskilda beloppsvärden – så kallade tröskelvärden.

Processen för offentlig upphandling
Vilka ska upphandla?
Tröskelvärden och direktupphandlingsgränser

Det finns fem grundläggande principer som genomsyrar hela upphandlingslagstiftningen:

• icke-diskriminering
• likabehandling
• proportionalitet
• öppenhet
• ömsesidigt erkännande.

Dessa grundprinciper bygger på objektivitet och öppenhet. De upphandlande organisationerna ska vara sakliga och välja leverantör utifrån det som köps. Det får inte förekomma lojalitet mot det egna landets leverantörer eller tidigare leverantörer.

Valet av leverantör ska ske på affärsmässig grund och baseras på vilken leverantör som erbjuder den bästa varan eller tjänsten till de bästa villkoren. Alla leverantörer, oavsett nationellt ursprung, ska få möjlighet att tävla på samma villkor i varje upphandling.

De grundläggande upphandlingsprinciperna

Offentlig upphandling styrs av ett antal olika lagar som reglerar på vilket sätt det offentliga ska göra sina upphandlingar. De olika lagarna tar sikte på olika typer av upphandlingar beroende på bland annat vem det är som gör inköpen och vad som köps in.

Den svenska upphandlingslagstiftningen består av fyra lagar som styr olika delar av de offentliga inköpen:

Vilken lag som ska tillämpas på avtalet beror bland annat på vilken verksamhet som organisationen bedriver och vad som ska upphandlas.

Blandad upphandling

Utöver de olika upphandlingslagarna finns flera olika lagar om valfrihetssystem, de är:

• lagen om valfrihetssystem för hälsovård och socialtjänster
• lagen om valfrihetssystem hos arbetsförmedlingen
• lagen om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering.

Även lagarna om valfrihetssystem kan användas när den upphandlande organisationen anskaffar en tjänst som omfattas av respektive lag. En skillnad mot upphandlingslagarna är att i ett valfrihetssystem är det brukarna av tjänsterna, till exempel vårdtagaren, som bestämmer vilken av leverantörerna som finns i systemet som ska få utföra tjänsten.

Lagen om valfrihetssystem för hälsovård och socialtjänster

Andra lagar som blir aktuella vid offentliga upphandlingar är bland annat lag (2019:668) om upphandlingsstatistik och offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

På Upphandlingsmyndighetens webbplats finns en översiktlig beskrivning av några av dessa lagar och regler.

Andra regler som kan bli aktuella

Lista över lagar och förordningar om offentlig upphandling

Upphandlingsmyndigheten har i uppdrag att ge stöd om offentlig upphandling. Konkurrensverket är tillsynsmyndighet för den offentliga upphandlingen.

Om Upphandlingsmyndighetens uppdrag

Om Konkurrensverkets upphandlingstillsyn (kkv.se)